Retligheten retar mig
Själv kan jag gå runt och vara lättretlig utan att märka det. För det går över snabbt. Jag behöver inte fundera vidare över vad som blev fel.
Men med andra när jag är lättretlig är det påtaligt hela tiden. Och fräser jag till över något måste jag på något vis vänta ut stämningen som kommer, eller direkt reda ut den.
Det är en stor anledning till att välja mitt eget sällskap. Jag blir retligare med andra än med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om retlig, valt sällskap
Men med andra när jag är lättretlig är det påtaligt hela tiden. Och fräser jag till över något måste jag på något vis vänta ut stämningen som kommer, eller direkt reda ut den.
Det är en stor anledning till att välja mitt eget sällskap. Jag blir retligare med andra än med mig.
Läs även andra bloggares åsikter om retlig, valt sällskap
Kommentarer
Postat av: Honan
Åååh.. vilken tur du har! För mig är det tvärt om! Jag blir retligare med "bara mig" än med andra runt om kring mig... vilket gör mig hopplöst sällskapssjuk för att få lite ro!
Sitter hellre på stadsbussen full med folk och pluggar (om det bara är praktiskt möjligt med alla böcker o papper osv) en ensammen hemma i sk "lugn och ro"...Ett tyst bibliotek är rena döden för koncentrationsförmågan tex! ...eh... :-/
Postat av: Oliven
Hehe.. Jag vill gärna ha ljud runt omkring mig, men jag gillar att vara själv. I alla fall när jag är det. Men i sällskap kan jag också ha svårt att slita mig när det är som bäst.
Trackback
