Längtan efter det

Jag strosar runt på stan. Själv. Jag är bra på att strosa runt själv. Ser inte mig själv på något annat sätt ens faktiskt. Vet inte varför det har blivit så. Men tanken på att behöva ha någon runt mig hela tiden är lite tryckande. Jag skulle nog känna mig obekväm, lite stressad och som att jag aldrig fick något gjort om jag hade någon runt mig hela dagarna.

Varför jag tror det är så?

Jag vet faktiskt inte. Jag tror att jag alltid har varit så. En som kunde ha en kompis att leka med, men som också var ganska bra på att roa sig själv. Jag tror de viktiga sakerna kom ur mig, när jag var själv. När jag fick möjlighet att utvecklas på egen hand, och fokusera inåt.

Tror du det har påverkat den jag är, eller den jag blev?

Andra bloggar om: strosa, själv, fokus