Poesi

Lycka, lycka, lycka. Sedan avgrundsdjupt mörker.

Det växlar fort så fort och beror på vem jag pratar med. Hur kan jag vara så känslig? Det är helt löjligt!

Men jag vill vara poet, skör och assymetrisk i min framtoning. Inte bara slätstruken och byråkratisk. Det ses ner på. Och jag klarar inte ens att leverera det jag gör mig bäst i.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0