Kärleken
Jag tror inte på kärleken. Det kanske låter bittert, men hur kan man när man aldrig faktiskt har sett den, känt den totalt. När man närmar sig de trettio och fortfarande inte kan känna. Jag tror i alla fall inte att den är till för mig.
Jag måste hitta något annat i mitt liv som jag kan ge mitt liv till. För jag tror inte det kommer att finnas någon för mig. Det är en lite konstig insikt, att det aldrig kommer att finnas någon där. Särskilt som den samhälleliga normen är uppbygd efter det. Alla förväntar sig att jag någon gång kommer att träffa någon. Och jag vet att jag inte kan känna något. Inget pirr har undsluppit sig i min mage. Inga fjärilar.
Därför tror jag inte på kärlek.
Det känns lite sorgligt också. En kärlek kan man väl få önska sig i sitt liv. Men man måste nog ha känslor för att uppleva det. Kunna känna något för någon annan.
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, tro, längtan
Jag måste hitta något annat i mitt liv som jag kan ge mitt liv till. För jag tror inte det kommer att finnas någon för mig. Det är en lite konstig insikt, att det aldrig kommer att finnas någon där. Särskilt som den samhälleliga normen är uppbygd efter det. Alla förväntar sig att jag någon gång kommer att träffa någon. Och jag vet att jag inte kan känna något. Inget pirr har undsluppit sig i min mage. Inga fjärilar.
Därför tror jag inte på kärlek.
Det känns lite sorgligt också. En kärlek kan man väl få önska sig i sitt liv. Men man måste nog ha känslor för att uppleva det. Kunna känna något för någon annan.
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, tro, längtan
Kommentarer
Trackback
