Längtan efter det

Vi behöver tid, vi-tid. Och jag gör allt för att inte irritera mig, inte ta illa vid mig när han retas och gör narr. Jag säger istället att det är trist att han inte tycker det är tillräckligt. Jag tror det når fram. Bättr än tystnad, än att bli en hård boll.

Jag kanske kan nå fram. Om vi får tid. Att prata och vara och skratta.

Vi-tid.

Läs även andra bloggares åsikter om vi-tid, smärtboll, prata